Man får inte göra ett medeltal av funktionshindrade personers behov (11.10.2018)

Invalidförbundet har lämnat in sitt ställningstagande till det rapport-utkast som utredningspersonerna gett ut gällande ordnande av stöd, vård och grundutbildning för personer med funktionsnedsättningar efter att specialomsorgsområden slopas. Om man med rapporten har som mål att ge svar till omorganisering och styrning av tjänster för alla olika funktionsnedsättningsgrupper, är den för snäv: rapportens synvinkel är de utvecklingsstördas. Invalidförbundet anser att handikappservice som berör alla funktionsnedsättningsgrupper bör organiseras jämställt som en del av socialvårdens helhet inom landskapen. 

Invalidförbundet ser att det är en väldig utmaning i den kommande organiseringsmodellen av social-och hälsovården, att trygga verkställandet samt tillgång till kunnig personal. Denna oro kommer också fram i rapporten. Det kommer att komma nya klienter från specialomsorgsområden, vars servicebehov man måste förutspå inom handikappservicen i god tid. Därtill kommer klienters handledning, rådgivning och sakkunskap så att man kan garantera tillräckligt med individuella tjänster inom rätt tid. Personer med funktionsnedsättningar är en mycket heterogen grupp. Den kommande organisationsmodellen får inte leda till det att man skapar ett medeltal utgående från alla personer med funktionsnedsättningar, som sedan används som grund för hur man ordnar och producerar tjänster, utan individuella behov ska beaktas.

I utredningspersonernas rapport kom det inte klart fram vem som organiserar och vem som producerar tjänsterna. Rapporten kan till exempel tolkas så att de före detta specialserviceområden kunde åta sig att sköta alla funktionsnedsättningsgrupper. Invalidförbundet anser att ordnande av tjänster (landskapets affärsverksamhet) samt tjänsteproduktion (privata och tredje sektorns aktörer) måste tydligt skiljas åt.

Kompetens- och resurscentrens uppgift oklar

Invalidförbundet är av samma åsikt med utredningspersonerna om hur viktigt det är med närservice. De skilda kompetens- och resurscentren i landskapens samarbetsområden, som föreslås i rapporten ser vi som för byrokratiska och som något som bryter servicesystemen. I rapporten föreslås att ett resurscenter skulle nationellt ansvara för de svenskspråkigas tjänster. Det här anser vi inte vara ändamålsenligt enligt grundlagens 17§ och enligt språklagen. Å andra sidan möjliggörs i rapporten kompetens- och resurscenter som tjänsteproducenter. Rollerna som ordnare av tjänster och tjänsteproducent blir såtillvida oklara. I rapporten blandas ihop ansvaret för ordnande av tjänster och tjänsteproducentens roller.

Om social-och hälsovårdsservice för svenskspråkiga personer med funktionsnedsättningar

Invalidförbundet är av samma åsikt att svenskspråkig rådgivning och handledning om handikappservice behövs i social-och hälsovårdscentren. Så bör det vara också då man besöker landskapets affärsverk eller specialistsjukvård. Svenskspråkighet kan inte ses som grund för att personer med funktionsnedsättningar inte skulle få samma tjänster som finskspråkiga inom sitt närområde, utan att de skulle skickas i även lite mera krävande ärenden till det långt borta liggande kompetens- och resurscentret.

Läs ställning (på finska) >>

Kontaktuppgifter: Ylva Krokfors, sakkunnig inom social-och hälsovårdspolitik. Mobil: 044 4650 525.